AL-NAML

Taa seen. DETTA ÄR budskap ur Koranen, en Skrift som är klar i sig själv och som klart framställer sanningen,

en vägledning och ett glatt budskap om hopp till de troende,

de som förrättar bönen och ger åt de behövande; det är de som har förvissningen att det eviga livet [väntar].

Vi har låtit dem som inte tror på det eviga livet se sina handlingar i ett förskönande ljus och så går de sin väg fram, snubblande än hit än dit i blindo.

Ett bittert straff väntar dem och i det eviga livet skall de stå som förlorare.

Du har [Muhammad] fått ta emot [uppenbarelsen av] Koranen av en vis, en allvetande [Herre].

[MINNS] att Moses sade till de sina [i öknen]: "Jag ser en eld i fjärran. Där kan jag kanske få upplysning [om vägen] eller hämta några glödande kol, så att ni kan värma er."

Men när han närmade sig Elden [hörde han en röst som] ropade: "Välsignade är de som står intill elden och de som befinner sig i dess närhet! Stor är Gud, världarnas Herre, i Sin härlighet!"

[Och Gud talade till Moses och sade:] "Moses! Jag är Gud, den Allsmäktige, den Vise!"

Och: "Kasta nu din stav!" Och när [Moses] såg den röra sig kvickt, som om den hade varit en orm, vände han sig bort och ville fly därifrån. [Gud talade på nytt till Moses och sade:] "Moses! Du har ingenting att frukta - [Mina] utsända känner ingen fruktan inför Mig

och inte heller de som gjort ont men sedan gör gott i det ondas ställe. Ja, Jag är ständigt förlåtande, barmhärtig."

Och [Gud sade:] "För in din hand [och lägg den mot din sida]; när du drar fram den skall den lysa vit, utan en fläck. [Dessa är två] av nio tecken [som du skall visa] för Farao och hans folk; de är människor förhärdade i synd och trots."

Men när de fick se Våra tecken, som [borde ha] öppnat deras ögon, sade de: "Detta är uppenbar trolldom!"

Och i sin ondska och sitt högmod förnekade de [tecknen], trots att de i sitt innersta var övertygade om deras äkthet. Se vilket slut dessa främjare av oordning och sedligt fördärv gick till mötes!

OCH VI gav David och Salomo kunskap [om många ting]. Och de sade: "Låt oss lova och prisa Gud, som har skänkt oss Sin nåd i rikare mått än andra troende [Guds] tjänare!"

Och Salomo ärvde Davids [profetiska visdom]. Och han sade: "[Hör på,] alla! Vi har fått lära oss förstå fåglarnas språk och något av allt [gott i denna värld] har kommit oss till del - sannerligen ett tydligt tecken på [Guds] nåd!"

[En dag] lät Salomo sina arméer av osynliga väsen, människor och fåglar samlas och han formerade dem [till marsch och de marscherade]

till dess de kom till Myrornas dal. [Då] hördes en myra ropa: "Myror! Skynda er in i era bostäder så att inte Salomo och hans soldater trampar ihjäl er utan att de [ens] märker det!"

Salomo log glatt åt myrans ord och han [bad till Gud och] sade: "Herre! Låt min tacksamhet för Dina välgärningar mot mig och mot mina föräldrar förbli levande, och hjälp mig att leva rättskaffens så att Du kan se [på mina handlingar] med välbehag, och gör mig av nåd till en av Dina rättfärdiga tjänare!"

Och [en dag] då han mönstrade sina fåglar sade han: "Varför ser jag inte härfågeln? Är det möjligt att den inte är här