NOOH

VI SÄNDE Noa till hans folk med uppdraget: "Varna ditt folk, innan ett plågsamt straff drabbar dem!"

[Och Noa] sade: "Jag har kommit, mitt folk, för att varna er klart och entydigt:

dyrka Gud och frukta Honom! Och lyd mig!

Då skall Gud förlåta er era synder och ge er uppskov till en tid [som Han] har fastställt - när den är inne, kan den inte uppskjutas - om ni [bara] visste...!"

[Noa bad till Gud och] sade: "Herre! Jag har talat till mitt folk natt och dag,

men mina uppmaningar har bara lett till att de alltmer drar sig undan.

Och varje gång jag kallar dem [till tron] för att Du skall ge dem Din förlåtelse, sätter de fingrarna i öronen och sveper kläderna tätare om sig, och de förskansar sig i envishet och högmod.

Jag har vädjat till dem med hög röst

och talat offentligt till dem på allmän plats, och jag har talat med dem i förtrolighet

och sagt dem: 'Be er Herre om förlåtelse för era synder! Han förlåter och förlåter på nytt;

Han skall låta himlen sända er rikligt regn

och föröka er rikedom och era söners [antal] och skänka er trädgårdar, vattnade av bäckar.

Hur är det fatt med er? Ni håller inte Gud i ära så som Han i Sitt höga majestät bör äras!

Det är Han som har skapat er steg för steg!

Ser ni inte att Gud har skapat sju himlar, som välver sig över varandra,

och satt ibland dem månen [som lyser med lånat] ljus och solen som en sprakande fackla?

Gud har låtit er växa upp som plantor ur jorden;

med den skall Han sedan låta er återförenas [och till slut] skall Han låta er träda fram [ur den på nytt] i uppståndelsens [ögonblick].

Och Gud har brett ut jordens [yta] för er som en matta,

för att ni skall kunna färdas över den på vägar och stigar.'”